Guinea-Bissau: Folket, partiet och staten. Om den fredliga kampen för utveckling

I oktober 1974 tågade ledarna för den nationella befrielserörelsen PAIGC in i huvudstaden Bissau, sedan den siste portugisiske soldaten lämnat Guinea-Bissau efter mer an femhundra års kolonialvälde. Den väpnade kampen var vunnen. Glädjen var stor över fred och frihet. Men den fredliga kampen för utveckling hade nätt och jämt börjat. Statskassan var tom. Behoven trängde sig på överallt. Var skulle man börja?
I den här boken skildras i två perspektiv den politiska organisationen och den konkreta utvecklingsstrategin i Guinea-Bissau under de första åren av fred och självständighet: dels genom en översikt av hela landet och dels genom en detaljskildring av Kandjadja, en vanlig by på landet i norra Guinea-Bissau.
Efter elva års befrielsekrig styrs Guinea-Bissau idag av en radikal regim med social förankring i landsbygdsbefolkningens krav på ett bättre liv. Vilka ar förutsättningarna för en utvecklingsstrategi som tillgodoser dessa krav? Svaret blir att ett ekonomiskt överskott måste produceras inom landet och att folkets politiska organisering och mobilisering måste fortsatta.
Boken vänder sig till alla som vill veta mer om Guinea-Bissau, ett afrikanskt land vars förbindelser med Sverige hela tiden utvecklas. Samtidigt är boken ett vetenskapligt bidrag till vår kunskap om förutsättningar för olika typer av utvecklingsstategier.